Vila i frid älskade du

För två dagar sen gick min vän Micke bort. Han skulle fylla 30 i år. Micke var en fantastisk människa. Alltid glad och positiv, han visste precis hur man spred solsken på den gråaste dagen. Han var omtänksam och godhjärtad och en av de finaste personer jag mött i hela mitt liv. Nu är han borta, finns inte mer. 

En vän till mig sa att hon ser det som att han har gjort tillräckligt mycket goda gärningar här på jorden för att få en plats i himlen. Jag hoppas verkligen att det är så, för om någon förtjänar en plats i himlen så är det Micke. 

Livet är så fruktansvärt oförutsägbart, så skört. Vi borde leva i nuet för vi vet inte när vi kommer att dra vårt sista andetag. Vi borde uppskatta det vi har medan vi har det. Vi borde säga till dem vi älskar hur mycket de betyder för oss innan det är för sent. Vi borde spendera mer tid på att umgås och konversera än att hänga på Facebook och spela spel på telefonen. 

Jag vill säga till er allihop att jag är gränslöst tacksam för att jag har er, allihop. Jag är glad för varje sekund jag har haft ihop med er och jag hoppas att vi får många år till. Jag älskar er!